Göteborgsposten – 12 september 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan, XXXIV. Fortsättning. Vicomten hade ej väl med fötterna nått golfvet i rummet, än han kastade af sig sin rock, grep en knif och började skära sönder plagget i långa rimsor. — Rep sade han till sjömannen. Derine skyndade att räcka honom några famnar dylika. Jacquet, Blatiche, LEonore och Bertha åsågo, utan att förstå meningen, det arbete; hvaråt Henri med feberaktig ifver egnade sig. Sansculotternas skrik tilltogo med hvarje stund. allt mera i styrka, och hela huset genljöd af deras häftiga, våldsamma: stoj. Gevärskolfvarne dånade mot väggarne och golfven; jernpikarne genomborrade träväggarne; det var helt säkert ett underverk, att de eländige mordlystne ännu icke upptäckt det gömställe; till hvilket derås offer tagit sin tillflykt. ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185—211.