Göteborgsposten – 11 september 1861, sida 1

OR AEEETERETEEEEEEEEERAIETIER KEETAETETIEREERREIRERAE ETT RE skulle tro att några nya riktigt raffinerade metoder blifvit använda för att åstadkomma ett sådant resultat; men detta tyckes icke hafva vart fallet, utan synes hela saken hafva uppstått till en stor del genom vårdslöshet i kontrollerandet af den använde personens åtgöranden. Times begagnar sig också af ullfället att gifva de handlande klasserna en lexa för don nonchalans, hvarmed deimånga fall försumma en vårdad och vålkontrollerad bokforing. Händelsen kan kanske äfven här förtjena uppmärksamhet, hvarföre vi vilja meddela våra läsare en kort resumå af densamma. Ernest Tilley Ward hade i 18 års tid varit i Messrs Coster C:os tjenst och synes hafva stigit från den ena platsen till den andra, tills han slutligen blet hutvudkassör hos dem. För någon tid var hans lön, som troligen bestämdes af hans ställning, ganska låg och ånnu år 1852 erhöll han icke mera än 70 Z om året. Från den tiden har likväl hans framsteg varit hastiga. År 1860 hade han redan erhållit en årlig lön af 300 2, hvilket var hans appointement, när hans försnillningar upptäcktes. Utom andrå anspråk på tillit, som han otvifvelaktigt måste haft, ansågs han vara en person med enskild formögenhet. Han troddes hafva fått pengar med sin hustru, och vid ett tilltälle, då en broder till en af hans principaler behötde 100 , hade Ward lånat honom denna summa. Sådan var kontoristens ställning ända tills katastrofen inträffade, och hang åligganden voro af mer eller mindre konfidentiel natur. Han icke blott emottog alla penningesummor, som voro förfallna och inbetaltes till firman, utan han balancerade äfven alla transaktioner rörande kontanta penningar med kunderna samt hade rättighet att lemna dem förskotter, ehuru han för sådant fall var skyldig att begära en bolagsmans tillåtelse. Beloppet af de penningar, som under ett års tid gingo genom hans händer, var efter en af principalernas vittnesmål icke så mycket som 500,000 , men kunde väl besuga sig till så mycket som 400,000 . Det är uppenbart, att det under sådana förhållanden tanns tillfälle till en hel hop missbruk, så framt icke systemet innehöll ett verksamt kontrolleringsmaskineri. Kassören emottog ofantliga summor, höll öppna räkningar med talrika kunder samt hade fritt tillträde till firmans öfriga böcker forutom dem hvilka hon sjelf förde. Detta är besynnerligt, menar Times, men ifall böckerna varit underkastade ordentlig kontroll, kunde systemet kanske hafva kunnat gå väl nog för sig. Men någon sådan synes icke hafva funnits. Den enda kontrollering vi hade på honom, sade en af principalerna vid undersökningen, var att saldera kassaräkningen med honom hvar annan eller hvar tredje dag. — Men denna saldering tyckes icke hafva varit mycket värd. Den tyckes hafva bestått blott i att jemföra siffrorna på hvardera sidan af räkningen och se efter differensen; eller med andra ord, totalsummorna jemfördes under det att de skilda posterna antogos för gifna. Det skulle icke vara mycket besvär, menar det engelska bladet vi nyss citerat, att aflägga räkenskap för en kassa på det sättet. Mr Wards sätt att gå tillväga var också mycket enkelt: han krediterade kassan för utbetalningar som aldrig blifvit gjorda samt unrr rr RES NESS SERNER SE ETERNIA