XXXL. Ansigte mot ansigte. Denna oväntade åsyn af Jacquet och vicomte de Renneville hade verkat som ett åskslag på alla de närvarande. Grefve de Sommes, alldeles fastnaglad vid golfvet, stud orörlig som en marmorstod; banditen befann sig ansigte mot ansigie med ett af sina offer och detta offer var nu fritt, beväpnadt och hotande, och Jacquets närvaro var ett säkert bevis på att hvarje försök att med list kunna komma undan var fåfängt. Jacquet underrättade honom nemligen om, att han hört hela den berättelse som den döende gjort. Doktorn, Beriha och Mariic åsågo hvad som skedde, utan att förstå det ringaste, men likväl anande att denna oväntade händelse dolde någon ny och för dem okänd sida af den dramatiska berättelse de nyss hört. Blanche och Löonore åter stodo liksom alldeles förtrollade vid åsynen af vicomte de Renneville, af en af dessa tvenne män, som de båda så ömt älskat, för hvilka de lidit så mycket och hvilka de trodde för längesedan vara döda. Då Lonore nu såg framför sig åter lefvande honom, hvars minne aldrig utplånats ur hennes bjerta, kände hon sin själ fattas af liflig glädje