Göteborgsposten – 9 september 1861, sida 2

,riln helt lugnt och utsträckte sin jernhand mot medborgaren Sommes strupe. — Nej! nej! sade Jacquet lifligt. — Låt honom lefva! utropade Henri. — Ahl! sade Fjäriln med en rörelse af öfverraskning i det han tvingade grefve de Sommes att vända ansigtet emot sig. Jag känner nu igen dig. I går afton igenkände jag dig som hastigast i tumultet . .. Det är du, Bamboula ? — Hvad? inföll Jacquet, du igenkänner då denne man? — Och han känner äfven mig, svarade jätten. Icke sannt Bamboulå, du igenkänner en gammal vän? Med hårdt sammanbitna tänder, rosslande andedrägt och ögon, som tyckes nära att brista ur sina hålor, sökte han ej att svara. — Bamboula? upprepade Jacquet, hvad är det för ett namn? — Det är den medborgarens, sade Fjäriln. — Men när bar han det? — Då han var på galererna. — På galererna! inföll Jacquet med en häftig rörelse. — Ja, han var Tusensköns kamrat i kedjan. Han bör ännu ha brännmärket qvar på axeln. Det är lätt att se efter. (Forts)