Göteborgsposten – 9 september 1861, sida 2

egt rum på en enda sekund och så hastigt, at då vicomtea störtade fram mot Lonore, hade Jacque? ännu icke hunnit resa sig. Grefve de Sommes roffågelsöga uppfattade på en gång situationen och då han såg en möjlighet att fly, beslöt han att ila till dörren, men som han icke ville lemna en fiende bakom sig störtade han öfver vicomten, fattade oförutsedt tag i och kullkastade honom. Han utdrog derefter ur sin gördel en dolk, hvars skarpa och glänsande klinga han höjde. Det var slut med vicomte de Renneville ; intet kunde rädda honom... ett gemensamt skri af fasa gick öfver de närvarandes läppar . .. den hastigt höjda klingan sänktes ännu hastigare, då, i samma ögonblick som den inträngde i Henris kläder och äfven till en del i hans kropp, mördaren, fattad af en oemotståndlig kraft, slungades midt in i rummet. — Caramba! yttrade en stark röst, bort med den der leksaken. På samma gång fattade tvenne kraftiga händer vicomten och uppreste honom hastigt. Vår bekante från rue des Sept-Saints, och Fjäriln, den jättelike innevånaren från gatan Chiourme, stodo på hvar sin sida om vicomte de Renneville. — Skall jag döda honom? frågade Fjä