Göteborgsposten – 9 september 1861, sida 1

röst, som han sökte göra upprörd, har ni bört, hvad jag sagt fröken de Morandes ? Jag vet, att jag genom mina ord förbittrat hennes sista ögonblick ..men jag måste göra, hvad jag gjort. Är ni äfven af denna tanke? — Ja, min herre, sade den gamle läkaren. — Fröken de Morandes har väl icko utandats sin sista suck under tvifvel på mina ord ? -— Nej, 8e här beviset. Doktorn lemnade härvid grefven papperet, som han ännu höll i hand. Denne grep det lifligt och genomögnade det med feberaktig häftighet. Allteftersom han läste upplystes hans ansigte af sådana reflexer af glädje, att han måste göra en kraftig ansträngning öfver sig sjelf, för att icke hela hans själ skull stå att läsa deruti. Hans blickar flyttades från den sjuka till Blanche, som låg alltjemt på knä bredvid sin syster. — Ahl mumlade han, kunde jag väl hoppas det! Mig... mig tillkommer alla hans rikedo. mar! ... Niorres och dHorbignys förmögenhet Camparini är plundrad!... Ah, det är för myc I ken lycka på en gång! Grefven gick ett par slag genom rummet för att stilla den rörelse han kände, sedan har slutligen lyckats att bemästra sig och hans ansigt återtagit sin naturliga orörlighet, närmade ha! sig till Blanche.