Göteborgsposten – 6 september 1861, sida 1

gynsamt för att tillåta experimentet att ske med noggrannhet. Kanonen var en af de grofvaste som brukas, i det den kastade en kula af 110 15. — just samma slags projektiler, som de jernbeläggningar, hvilka vid ett föregående försök i Shoeburyness användts, icke hade kunnat motstå. Beskjutningen skedde på 200 yards afstånd och kanonerna riktades utomordentligt noggrannt och säkert. Skotten trätfade skitvan så precist, att ifall den varit genomtränglig, den måste hafva blifvit genomborrad. Sex af kulorna träffade skifvan inom ett rum a! 21 eng. tums längd och 12 eng. tums bredd, och tre af dessa hade träffat den icke mer än en å två tum från en och samma punkt. Det kritiska profvet af efter hvarandra på samma ställe träffande skott blef sålunda fullständigt tillämpadt, och detär troligt att intet skyddsvärn någonsin blifvit anfallet med en mera våldsam kraft. Den verkan som åstadkoms var dock jemförelsevis obetydlig. Det sista skottet af alla lyckades icke att genomtränga bepansringen, ehuru det träffade just der de andra förut råkat och likasom utgjorde den yttersta ansträngningen mot densamma; och säsom allmänt resultat at pröfningen fann man, att ehuru icke mindre an 16 skott hade blitvit applicerade närmare intill hvarandra än man under vanliga krigsförhållanden någonsin kan vänta, dock hvarken plåtarne blifvit genomträngda eller trävirket lidit någon anmärkningsvärd skada. Ett sådant resultat tyckes uppenbarligen ställa för oss utsigten att erhålla ett nytt system för byggandet af krigsfartyg, ty vi kunna icke inse huru det skall vara möjligt att qvalificera det eller resonnera bort det. Anfallet hade den allra bästa chance, som kan tänkas. Skott från en af de grofvaste och kraftigaste artilleripjeser, som brukas, afskjötos, det ena efter det andra, med en ovanlig säkerhet och likväl kunde de icke nå trävirket genom jernbeklädnaden å detsamma. Det följer deraf att, ifall det icke finnes något i annat afseende att invända mot mr Jones system, vi skola hafva funnit på ett sätt att göra krigsfartyg skottsäkra. Det förtjenar att anmärkas, det jernplåtarne voro af ovanligt god tillverkning, och de tyckas äfven hatva varit fastade i trävirket på ett särdeles ändamålsenligt sätt, men det väsendtliga i systemet består dock naturligtvis i den lutning eller vinkel som pansarläggningen erhåller. Den närmaste frågan är då vidare den, om en sådan lutning skall vara förenlig med de egenskaper, som äro nödvändiga för att ett fartyg skall kunna hålla sjön, — om ett fartyg, bygdt med sidor som luta 50 grader mot horisonten, skall vara lika så ändamålsenligt alla andra afseenden, som i afseende å dess förmåga att emotstå skott. Det är en fråga som vi troligtvis snart skola få höra diskuteras. Man har sagt att ett sådant fartyg skulle blifva öfverspoladt af vågorna och ligga vattnet såsom en klippa, som vid flodtiden till hälften öfversköljes af vatten. Man har äfven, och ganska plausibelt, anfört att ett krigsfar