Göteborgsposten – 6 september 1861, sida 1

slags kanoner hafva fått pröfva sin makt mot hvarandra, och skola de sista försöken vid Portsmouth bestyrkas i afseende å sina resultater genom vidare erfarenhet, så skola Britanniens gamla bålverk snart komma att försvinna från hafven och lemna rum för byggnader af en hittills helt och hållet osedd skapnad. Våra örlogsmän skola knappast blitva synliga öfver vattenytan. Ett krigsfartyg af forsta ordningen skall, i stället för att 1m1ponera i styrka och majestät, ligga nästan omärkbart på sjön och klyfva vågorna utan tillhjelp at rår och segel, samt på atstånd vara ourskilj bart från en sjöorm eller en massa af drifvande hafsväxter. Detta är hvad som skall blifva följden, ifall den nya principen för försvar skall visa sig kunna hålla streck; och att den skall komma att göra det synes oss på intet sätt otroligt. Det är någon tid sedan teorien om sneda eller sluttande skyddsvärn för fartyg först tramkastades, och tanken, ehuru ny 1 sin nuvarande tillämpning, är grundad på en princip, som i alla tider varit insedd. Om en skold eller etwt skyddsvårn af hvilket slag som helst träffas i spetsig vinkel och icke rakt mot dess yta, så slinter kulan eller hugget bort, och slaget eller stöten förlorar storsta delen af sin kraft. Skyddsvärn hatva dertfore i alla tider varit förfärdigade så, att de skulle bilda sneda vinklar mot riktningen af det antall, de voro ämnade att emotstå. Sköldar gjordes konvexa, antingen hoplöpande i en spets, i midten eller halteylinderformiga, bugtande sig åt begge sidorna. Harnesken antogo samma form, spetsande sig framtill i en spets likt ett fågelbröst, så att intet skott eller hugg kunde träffa vinkelrätt mot dess yta. Det är på denna enkla princip, som den af mr Jones gjorda pansarbeläggningen, som prötvats vid de ofvannämnda försöken i Portsmouth, är konstruerad. Sjelfva bepansringen var förfärdigad ungefär på samma sätt som förut varit brukligt, och utgjordes af jernplåtar fästade på ett starkt underlag af trä. Men istället för att uppställas vertikalt, så att den bildat en upprått stående vägg af metall, ställdes den i spetsig vinkel mot horisonten, så att den bildade en lutande yta, likasom sluttningen af ett bröstvärn. — Från en skifva, som förut blifvit använd vid liknande experimenter borttogos de gamla jernplåtarne och nya af mr Jones tillverkning ditsattes i stället. Träverket hade ursprungligen varit 13!, eng. tum tjockt, men en och en half tum måste af detsamma bilas af, för att preparera ytan för pålastandet af de nya plåtarne, så att dess återstående tjocklek utgjorde endast en eng fot. På detta underlag tastades sedan de nya plåtarne, hvilka utgjordes af fyra jernskifvor, två at 4!(; och två af 51(, eng. tums tjocklek. Den sälunda förfärdigade skifvan uppställdes i omkring 50 graders vinkel mot horisonten på ett gammalt fartyg, som bogserades ut i sjön samt underkastades en lång följd af skott från en Armstrongs kanon. Det inträffade så, att allt var särdeles