Göteborgsposten – 5 september 1861, sida 2

fortfor hon, liksom talande för sig sjelf; markisen endast grät, då det var fråga om detta barn... Jag tycker mig ännu höra och se honom! Nu är detta minne lefvande ... flere gånger under min sjukdom har jag haft rediga stunder... Jag har flera gånger återfått förnuftet, ehuru endast för kort stund... — Fyra olika gånger, afbröt doktor Harmant, för att underhjelpa fröken de Morandes minne, har ni haft fullkomligt rediga stunder. Första gången var ni redig i omkring två timmar, andra gången i en och en half dag, tredje gången i fyra dagar och fjerde nära åtta... — Ja, sade fröken de Morandes. Det var då jag kunde med hr Fouche begifva mig till Nantes. Grefve de Sommes spratt häftigt till, då har hörde detta namn uttalas. — Kanske, fortfor den sjuka, härleda sig de minnen, som nu vakna upp inom mig, från dessa rediga stunder... men jag är säker om att jag sett markisen gråta öfver sin son... Jag vill tillochmed minnas, att han sagt mig, att har jagat bort denne son... att han förbannat honom... — Markis dd Horbigny, svarade grefve de Sommes, kunde verkligen under flera år anse sig ha undsluppit skammen af att ega en sådan sor som hans. Han hörde på lång tid icke talas on