Göteborgsposten – 5 september 1861, sida 1

med TERESE STERNER ATA SRS SET Fröken de Morandes stotte nu I häftigt tillbaka Blanche, som egnade henne sina omsorger. — Hvad säger du mitt barn? sade hon, i det hon lutade sig mot Bertha och fäste på henne sina brinnande blickar. —Jag talar om min mor och min far! svarade den unga flickan. — Markis dHorbigny ? — Var min far. — Din far? utbrast den sjuka och knäppte ihop sina händer. Ah, min Gud, skulle du tillåta ett sådant underverk ske? — Det skulle verkligen vara ett underverk, sade grefve de Sommes och närmade sig sakta till sängen, men Gud vill tyvärr ej, att så är. Allas blickar riktades nu på honoia, som så oförmodat inlät sig i samtalet. — Markis qdlHorbigny hade verkligen en dotter, fortfor grefven, men denna dotter är död, Det var just för att få tala med er om detta barns död, som jag anhöll om ett ögonblicks sammanträffande med er. Då de närvarande hörde dessa grefvens ord, vände de sig alla till Bertha. Barnet hade vacklat: bleknande och rodnande ömsom, syntes horn färdig att duka under för den rörelse, som beherrskade henne, men hon samlade dock sina krafter och utropade: