Göteborgsposten – 4 september 1861, sida 2

all min vård; de ha kurerat den sjukas hjerna:: fröken de Morandes är ej längre vansinnig! I — Är hon icke mera vansinnig! utropade de Sommes och grep doktorn i armen. — Ilon har återfått sitt förstånd. Itt dylikt fenomen är för öfrigt mindre sällsynt än ni måhända tror ... Jag har mycket ofta sett dårar återfå sitt förnuft i sina sista stunder... Hvad som händt fröken de Morandes förvånar mig ingalunda. Hon var vansinnig, när hon slapp ut ur cellen, hon var det då hon störtade in bland de stridande och föll till marken för en kula... Men då vi lyckats föra henne tillbaka till sitt rum och hejda blodförlusten, hade hon sitt fulla förnuft ... o— Men denna redighet skall väl ej vara länge? afbröt grefven. — Den skall vara så länge hon lefver. — Och ni tror, att hon lefver?... — Tills i afton. Grefve de Sommes tycktes plötsligen ha gripits af en bäftig sinnesrörelse. — Skulle hon kunna förstå mig, om jag tilltalade henne ? återtog han. — Fullkomligt. — Doktor! utropade grefven och tryckte hårdt den gamle läkarens händer, för mig till fröken de Morandes! Doktorn såg förvånad på grefven.