Göteborgsposten – 2 september 1861, sida 2

— Jacquet! för detta agent hos polislöjt nanten hr Lånoir. — Jacquet! upprepade Brune i sin ord ning, och tycktes söka bland sina minnen. — Ja, Jacquet! Kom ihog Saint-Nazaire Påminn er Fouch, Augereau, Jaan och Nico las... och er upptäcktsresa efter färgaren Ber nards dotter. — Ah! utbrast Brune, jag minnes nu Jacquet! Densamme, som först gjorde allt för at hindra vår resa, men, då han såg sig sjelf hafv: blifvit lurad, förenade sig med oss i Saint-Na zaire, för att sträfva tilll samma mål. — Riktigt! — Men, sade Brune, som påmintes om der närvarande situationen af gevärselden, hvilker ljöd i bans öron, vi äro här icke i Saint-Nazair och vi ha annat att göra, än att söka efter dei vackra Rosa... Är du vän eller fiende, med borgare Jacquet? Republikan eller rojalist ? Tal: fort, ty tiden brådskar. — Vän! svarade Jacquet. — Lemna då med mig det här stället oc kom med till mina grenadierer! Brune, som alltjemt höll sig på defensiven gaf Jacquet tecken att gå före honom, men de forne polisagenten rörde sig icke. — Låt oss gå! upprepade Brune otåligt. — Medborgare! utropade Jacquet, är d