Göteborgsposten – 2 september 1861, sida 2

BARA RER MR båda männen stodo orörliga, hotande hvarandra utan att säga ett ord. De sökte båda att urskilja hvarandras anletsdrag. De sågo båda en säker och oundviklig död framför sig, och likväl tycktes ingen utaf dem hugad att rygga tillbaka. Deras ömsesidiga tvekan om att gifva eld (ty de hade i flera sekunder stått midtemot hvarandra) bevisade, att ingendera utaf dem ville löpa faran att döda en möjlig vän. — Hvem der? sade slutligen Brune med fast stämma. För nationen eller för konungen? — För Rättvisan! svarade den okände och undvek derigenom att lemna ett bestämdt svar, hvilket skulle kunnat kompromettera honom. -Ditt namn? — Hvad rör det dig! Kan du väl säga ditt ? — Mitt namn är en god fransmans, som icke fruktar, att låta det ljuda i både hans fienders och vänners öron: Brune, bataljonschef vid vestra armåen! — Brune! upprepade den okände och sänkte hastigt sin pistol. Brune! för detta notarieskrifvare vid gatan Saint-Sulpice. — Ja, svarade Brune, förvånad öfver att på detta ställe få höra hvad han sjelf redan för längesedan glömt. Men hvem är du sjelf?