Göteborgsposten – 2 september 1861, sida 2

ännu alltjemnt densamme som förr? Minnes du ännu den ed, som du svurit den stackars Bernard: att göra allt för att söka reda på hans dotter ? — Ja! sade Brune lifligt. — Då anförtror jag åt dig denne man, min fånge; du ansvarar mig för honom på din heder ! Jacquet gick härvid åt sidan och visade på den person, som låg bunden vid foten af eken. — Hvem är det? frågade Brune. —Roquefort! Densamme, som ville förgifta oss på värdshuset du vet... den som hade tagit mitt namn... kortligen, hr Roger. Brune ryckte upp en handfull gräs och lossade af sin pistol hvarvid gräset fattade eld. Ett rödaktigt sken upplyste snart snåret och kom fången att slå ned ögonen. — Guds död! utropade Brune, du har i dubbelt afseende gjort en god fångst, ty denne man är en rojalistisk spion. Derpå tillade han, höjande rösten: — Hitåt, grenadierer! Vapenslammer bördes genast, det brakade i buskarne och ett tjog soldater stodo nu framför Brune. — Sergeant, sade denne till en utaf dem, tag vård om denne fånge och låt honom icke slippa undan, hvad än må hända. (Forts.)