Göteborgsposten – 31 augusti 1861, sida 2

fröken då Morandes cell. Han kände att det kritiska ögonblicket nalkades och lutade sin panna i handen. Den vansinniga, hvars anfall stillats, hvilade stilla på sin bädd och en välgörande sömn återställde hennes krafter. Frökan de Morandes, hvars lefnadshistoria Fouchå berättat 1 första afdelningen af denna be-. rättelse, var nu nära sextio år gammal, Hon. hade, alltsedan hon blifvit vansinnig, aldrig kunnat höra sitt namn uttalas, utan att råka i den grymmaste paroxysm. Hennes utståndna lidanden hade förstört det regelbundna i hennes anletsdrag, men då hon sof, återfick detta förr så sköna anlete en del af sin forna skönhet. Ilon var klädd i en grå ylleklädning. Hufvudet var omgifvet af en hvit duk, under hvilken framstucko några silfverhvita hårtestar. Der hon låg på sin bädd, med händerna hopknäppta liksom till bön, liknade den vansinniga en af dessa helgonstatyer, som medeltidens bildhuggare brukade skapa för att pryda grafstenarne. Doktorn satt på en stol bredvid henne, försänkt i djupa tankar. Ett lätt buller hördes utifrån korridoren, dörren öppnades och en förtjusande grupp visade sig på tröskeln. Det var fröknarna Blanche och Lonore, klädda som bretagniska bondflickor och med Bertha imellan sig. Mariic visade sig iskuggan bakom dem. Den gamle läkaren tog vänligt emot dem.