Göteborgsposten – 31 augusti 1861, sida 2

randes. Denna vansinniga hade sedan flere år tillbaka varit hos doktorn och alla visste, att hon var beslägtad med de familjer, som voro mest tillgifna konungens sak. Antalet af doktorns patienter var lyckligtvis icke stort: det uppgick till sjutton stycken. Af dessa sjutton hade tolf nog rediga bufvuden, att bönderna kunnat taga dem med sig bort och sätta dem i skydd för alla faror. Tre af de fem, som hade stannat qvar, voro söner till handtverkare i Brest, hvilka doktorn af medlidande vårdade. De båda andra voro tvenne qvinnor, den ena fröken de Morandes och den andra en gammal nunna från ett nyligen nedrifvet kloster, hvars förstörande förvirrat den olyckligas hjerna. Om rojalisterna triumferade i den strid, som skulle ega rum, var doktorn lugn, ty hang tvenne förnäma patienter skulle då ej hafva någonting att frukta, och han visste att fröknerna de Niorres beskydd skulle bevara de andra från hvarje förolämpning. Men om deremot de blå vunno seger, om republikanerna förde bort doktorn och hans sjuka som fångar, skulle fröken de Morandes och nunnan bli igenkända, och revolutionsdomstolen i Brest hade ett blodigt rykte om sig för grymhet. Då skulle dessutom äfven Blanche och Lö6onore vara förlorade. Klockan half 10 satt han i djupa tankar :