— Jag skall resa med er, svarade doktorn, om mina sjuka kunna resa med mig, annars skall jag stanna qvar med dem. — Vi skola fly alla! svarade Blanche. Grefven har låtit säga mig, att han kunde beskydda allas vår afresa. Derefter hade man skridit till förberedelserna för flykten. Natten var inne: kl. var omkring tu, innan republikanerna och rojalistern: drabbade tillsammans. Trakten var alltjemt tyst och öde. Enlig! den af grefve de Sommes utskickades råd, togs Blanche och L6onore kläder i Mariics garderob den enda i hela byn, som energiskt vägrat at lyda sin herres tillsägelser om att aflägsna sig de lemnade sina nuunnedrägter och förklädde sit till. bondflickor. Bertha, som bar samma dräg som andra bretagniska barn, behöfde ingen för klädnad. Doktorn tänkte ej på sådant: ban vis ste, det han personligen ingenting hade att frukt: af de båda partierna. Ilan syntes dock orolig och tankspridd. Detta kom sig deraf, att ha bland sina sjuka hade åtskilliga tillhörande lan det äldsta och ädlaste familjer, hvilket skulle för anleda Ance och hans mordiska anhängare, on de fingo öfvertaget, att genast bära blodiga hände på de arma, värnlösa sjuka. Bland dessa fanns det isynnerhet en, hvar öde särdeles oroade honom: fröken Laura de Mo