Göteborgsposten – 29 augusti 1861, sida 2

ten skall få göra hvad han behagar. — Godt! sade Roquefort. Farväl. De båda männen skiljdes åt. Grefve de Sommes aflägsnade sig först på den gångstig, som förer vid sidan af byn utför en brant sluttning till vägen till Brest. Roquefort dröjde ett ögonblick, derefter fördjupade han sig bland buskarne och forsvann. Nu fördes grenarne till en hagtornsbuske sakta åt sidan och ett ansigte visade sig. Sedan ett par brinnande ögon undersökt den fria planen och funnit den tom, smög en karl sig försigtigt fram ur busken. Han var liksom Roquefort klädd som en bretagnisk bonde. — Roquefort! mumlade han, Roquefort! Roger i Niorresska affären! den som vågade taga mitt namn! min fiende! Ricks agent! Ah, denna gången tror jag, att jag ändtligen hari min hand trådarne till intrigen! Till verket! Han lemnade nu planen och skyndade snabbt men försigtigt efter den bretagniske bonden, som af grefve de Sommes blifvit kallad Roquefort. (Forts.)