Göteborgsposten – 29 augusti 1861, sida 1

tillbakadragen i fruntimmerssällskap, utan att likväl derföre vara öfverdrifvet pryd. Hans korpulens, som gör att han ser mindre ut än han verkligen är, hans röda hår, hans låga men breda panna, en kort rak näsa, ett par tjocka mustacher som betäcka hans mun och hans fylliga kinder gifva honom ett vanligt utseende. Men när han talar och är lifvad, kasta snilleblixtarne en viss glans öfver hans yttre; hans ögon glänsa och hans leende blir ironiskt, men icke bittert. Kl. 5 på morgonen kan man säkert få se Deak börja sin långa promenad, omsorgsfullt klädd i svart rock och hvit väst och med ett tiockt spauskt rör i handen. Han är förklarad fiende till allt onödigt arbete — ett bref från honom är lika sällsynt som fulländadt. Men det är blott sällan som han tillåter sig njuta af denna smak för lugn och ro. Åren 1841 och 43 arbetade han, liggande på ryggen, 10 timmar om dagen, med att uppratta brottlagen. Sina aftnar tillbringar han på klubben, der han söker och undfägnar sina vänner med sina glänsande och lifvade samtal. l1nom deputerade kammaren, der han håller sig afsides från partiintriger, talar han föga, men aldrig utan att frambringa stor sensation. Om han anfalles, svarar han med stor bitterhet och häfugtighet. Hans argumenter äro ofverväldigande; han roar sig icke med retoriska blommor och lemnar aldrig fältet, förrän han besegrat sin fiende. Hans röst är ej behaglig, utan barsk och något rå. Vid dylika ulltällen är han grymt positiv och oemotståndlig. Han är dock behäftad med en verklig svaghet: att lyssna till plattheter, om också endast en mycket kort stund, förorsakar honom en förfärlig hufvudvärk. Ett af de ädlaste dragen i hans karakter är hans rättframhet. Så t. ex. kallar folket honom den rättvise, hvarken mer eller mindre än Aristides. År 1843 beslöt regeringen att till hvad pris som helst omintetgöra hans val till deputerad; hans vänner änsågo det vara rätt att begagna samma vapen som regeringen och en i parlamentariska annaler oerhörd strid följde. Hau gick derur med bibehållen krigsära, men resignerade straxt derefter, emedan han icke ville genom sitt föredöme gifva helgd åt någon korruption. Ar 1848 ingick han i grefve Batthyanis ungerska minister såsom justitieminister, och Riksdagen afsände honom, tillika med grefven och biskopen Souvasis, till marskalken furst Windischgrätzs läger, för att der söka få atslutad en sista förlikning med Österrike. Fursten mottog honom icke, emedan han ej ville underhandla med rebeller, såsom han sade. Grefve Batthyani kastades i fängelse och de båda andra Riksdagens utskickade ställdes under bevakning at polisen. Deak kunde derföre icke följa ungerska regeringen till Debreczin, utan qvarstannade i Pesth ander frihetskriget. Under BaclYs österrikiska minister erbjöds honom fullmakt att anordna och organisera lagskipningen. Stor förvirring rådde mellan de afskaffade ungerska lagarne och den opopulära österrikiska codex. Deak vägrade bestämdt