Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 3

lortager sina ord all vVelHdl. odMa UGUJIVGl blott läsa en af hans besoldade tidningar, för att se, huru litet allvarligt han menat med sin goda vilja för Italiens frihet och väl. Patrie uppträder sålunda nu allt häftigare mot Italien och säger helt öppet, att fransmännen ej kunna utrymma Kom, förrän oroligheterna i Neapel blifvit stillade. Dessa ord låta besynnerligt, då man annars allmänt är af den åsigten, att oroligheterna i Neapelicke kunna fullkomligt upphöra, förrän fransmännen utrymt Rom. Dot må ej förefalla underligt, om man härunder allt oftare hör uttalas Garibaldis namn, liksom i tanke, att när allt kommit till sin spets, skall hjelten trån Varese träda tram, for att rädda undan från fall den herrliga byggnad, till hvars uppförande han så mycket bidragit. Den ädle frihetshjelten har legat länge sjuk 1 reumatism på Uaprera, bvilken ö han ej vill, oaktadt alla föreställningar om dess osundhet, lemna. Likväl har ban förklarat att han skall hissa upp seglen på sin båt och segla till Neapel, nar händelserna ovilkorligen så fordra. Han emottager, säger tidningen Diritto, en stor mängd adresser och bref från alla nationer, hvilka arbeta för frihetens och oberoendets sak. Neapels öde rör honom lifligt och han uttalar sig ofta med ett visst bekymmer. Vi undra ej otver, att Italienska regeringen icke gerna vill taga detta steg, att läta Garibaldi uppträda i Neapel, ty det vore för henne att öppet erkänna en svaghet, hvilken hon ej får visa; men. kommer det att länge fortgå som hittills, så skall nöden ej ha någon lag. Och sanningen att säga, vi anse icke vådan vara så stor, att öfverlemna sig åt Garibaldi, som är en alltför varm patriot, att icke skola gå regeringen öppet och troget tillhanda. Påtven i Lom ler säkerligen i mjugg åt den arma italienska haltöns fåfänga swätvanden efter lugn. Denne fridens representant ser tvärtom med den yttersta belätenhet, att man bränner, moridar och plundrar dernere, Ju högre lågorna stå från antända städer, byar och sädestält, ju mera genomträngaude skrien höras från värnlösa qvinnor och barn, desto mera fröjdas den gamle med kräklan och ser belåtet småmysande ned på sin guldstickade toftel, hvilken länge saknat de många kyssar, som förut tillkommit honom. Den gamle dåren tror ännu på etwt återupprättande al ew verldsligt prestvälde af omfattande natur. Den i statshemligheter väl invigde brefskrifvaren från Brissel till Köln. Zeit. säger sig ock hafva fått del at ett bref från en ansedd person i Rom, hvilken skritver: Påtven har svurit, att försvara sina stater usque ad effussionem sanguinis (ända tills blod måsto utgjutas), och han skall icke frivilligt atstå från denna sin föresats. Skulle oöfvervinnerliga omständigheter berötva honom hans makt, skall han, måhända lämpande sig efter omständigheterna, ingå på underhandlingar å de religiösa intressenas område. Men frivilligt skall påfven aldrig afstå från sin verldsliga makt. Ungerska landtdagen upplöstes d. 22 d:s kl. 12 middagen af general Heller å kejsar Frans Josefs vägnar. Dock upplästes det kejserliga upplösningsreskriptet af de båda Husens presidenter. Vid uppläsandet af den stora kejserliga statstiteln framkallade predikatet apostolisk konung at Ungern lifliga utbrott at ovilja. Man tror, att lugnet icke skall blifva stördt i Pesth; likväl hafva militäriska försigtighetsmått redan vidtagits. Äfven till den österrikiska delen af det forna konungariket Polen, till Galizien, har rörelsen sträckt sig. Folket sjunger ifrigt nationalhymner och polisen arresterar. Det är den gamla visan. Österrikiska regeringen riktar derföre äfvenledes allvarligt sin uppmärksamhet på denna landsdel, och hon skall hafva fått visshet om att man från polackarnes sida tänker tilltoga henne en öfverraskning af allt annat än behaglig art. I Ryska Polen har Wielopolski begärt sitt afsked från handhafvandet af Polens inre angelägenheter. Kejsaren har likväl icke mottagit hang afskedsansökan, utan tvärtom uttryckligen förklarat sig nöjd med hans förvaltning samt jemväl utnämnt honom till president inom statsrådet och verkligt geheimeråd. — Ej allenast i det sg k. konungariket Polen, utan äfven i de forna polska provinserna öster om Niemen, nemligen i Bialystock, Grodno, Vilno och Kowno, har man firat årsfesten för Polens förening med Lithauen. I Kovno samlades på båda sidor om Niemen en ofantlig menniskomassa, hvilken angifves till 30,000 personer, från åtskilliva trakter af Li