Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 2

ME es ——— LL 2 RR att låta beväpna byen, för att motstå fienden. Men hvem är då denne fiende? Jag älskar mitt land och min konung! För hvem bör jag strida ? — Förtrösta på Gud, doktor! Måhända skall Han icke ställa er i den grymma nödvänheten att få välja. — Komit6ens befallning är bestämd. Ryttaren, som nyss meddelade mig den, ser ut som en verklig vanvetting, och jag var på vippen, att stänga honom inne i en af mina celler. Hvart skola vi väl taga vägen med våra stackars sjuklingar? Att vägra lyda, det är att riskera hufvudet. -— Vi måste förbereda invånarne, så att de kunna fly undan med hvad de ega. — Ah, mitt kära barn, det är redan gjordt. Hela byn är i denna stund öde. Vi skola förbli ensamma qvar. Men hvem skall försvara mina stackars sjuklingar? — Gud! svarade nunnan och höjde ena banden mot himlen, samt lade den andra på doktorns arm. De vände båda tillbaka till boningen.