Göteborgsposten – 28 augusti 1861, sida 2

dig! Den kärlek, som du ingifvit mig, skall al drig lemna rum för någon annan, än den jag egnar Återlösaren. Charles, om du är brottslig må Herran då skänka mig sin misskund, ty jag älskar dig!... Om du är oskyldig, är du ho: Gud och ser mina lidanden! Du vet, att jag ingenting gjort, för att frammana de ord, son nyss uttalats ..Charles, bed hos Gud för mig Blanche steg derefter lugnad upp. Hor kysste medaljongen och stoppade den tillbaka barmen, med fast beslut att glömma ända til minnet af den bekännelse hon nyss emottagit. — Min Gud! sade hon, efter att hafva er stund gått fram och tillbaka, med lugn stämms och knäppte ihop sina händer, min Gud! må Dir allmäktiga godhet beskydda och rädda oss! Mir Gud! Du, som vet, huru djupt vi lidit, rädd mig, du, från en ny bitter kalk. I detsamma ljödo tunga steg på trädgårdsgången. Blanche gick bort till dörren: dokto Harmant stod framför henne. — Ah, mitt barn, sade han med en stämma darrande af stark rörelse, jag sökte efter er, och jag började bli orolig. — Hvad är et då, doktor? frågade Blanche. — Denna natt skall Gouesnou bli förstördt, plundradt, uppbrändt, ödelagdt! Republikanarnc och rojalisterna skola här drabba tillsammans. Jag har nyss erhållit befallning från Brest on