Göteborgsposten – 27 augusti 1861, sida 2

MILS Ti, TEMA 11 oVLM TUALLVIA UGCIWGP SOIN de hvaraf de öfriga delarne af Danmark njuta Deremot se de i en närmare förbindelse me Tyskland en säker och lugn hamn. TI de stora fäderneslandet råder ännu i många af seenden en fullkomlig medeltidsanda (se on den mecklenburgske grefven på ett an nat ställe af bladet), och den feodale gods herren sitter som en absolut herrskare öfve sina underhafvande på sitt gods. Kastar der emot Preussen bort den schleswig-holstein ska käpphästen och inslår en sannt libera politik, då skola dess stråfvanden få ett hel annat mål. H. T. känner säkerligen lika vä som alla andra den enhetsrörelse, som råde: inom Tyskland. Man fordrar der triare insti tutioner och en säker tillvaro. Att en dylil ej kan ernäs i Tysklands nuvarande söndrade belägenhet, inser hvarje fosterlandsvän. Hö jer Preussen modigt frihetens fana i Tyskland då skall säkerligen hela Tyska folket samla: kring densamma, och då är från den stunder Tyskland inom sig tillräckligt starkt, att e behöfva söka sådana för detsamma artificiel: medel som en stor örlogstlotta. Tysklanc skulle då bli en fridsälskande nation och er liten marin för skyddandet af dess hande vore för detsamma allt hvad det behöfde; ty tyskarne äro icke något sjöfolk. Det har vis serligen stränder, men inga som äro lämpliga att derå uppdraga ett sådant sjövant kustfoll som det skandinaviska. Det behöfver derföre ej någon mäktig flotta, hvilken det dessutom snart skulle öfvergifva. 3. H. T. säger, att Ryssland nu allena eger väldet i Östersjön, ehuru vi böra hoppas att en gång kunna sträcka vår sjömakt så, att vi kunna skydda våra kuster. — Javäl; men det är naturligt att vi skola vilja uppnå detta önskningsmål så fort som möjligt, och då ha vi åter för oss axiomet: det är lättare för en att försvara sig mot fvå än mot tre eller fyra; eller: det är lättare för oss att försvara oss mot Ryssland ensamt, än mot Ryssland, förenadt med en annnan. 4. H. T:s hela räsonnemang sönderfaller dessutom med hennes medgitvande, att vi äfven kunna komma i en handgriplig konflikt med Tyskland. Om och då detta inträffar, är det väl om Skandinavien har en flotta och Tyskland ingen. Tyskland är en handlande nation och en blockering af dess kuster skulle i hög mån påskynda krigets slut. I Tyskarne skulle vi då ha, som H, T. säger, en fiende hvilken vi måste högakta, och det är sannt; men det hjelper ingalunda saken. 5. Tyskland och Skandinavien äro naturliga vänner, säger H. T.; äfven deri instämma vi, såframt Tyskland ej inkräktar på Skandinoaviens område, och till detta hörer enligt all rätt Slesvig. Pratet om den tyska nationaliteten derstädes skulle ingalunda vinna gehör, om Danmark vore en starkare stat, än det är. Hvarje öfvergångsland mellan tvenne nationaliteter innehåller en blandning af dessa, hvilket äfven visar sig af deras språk, som i Sydslesvig ingalunda kan sägas vara hvarken tyskt eller danskt i allmånhet, och ej anses plattyskt utan mera danskt-tyskt. Egendomsrätten till dylika öfvergångsterränger, såfram ticke folket bestämdt fordrar en annan ställning, kan ej sökas i annat än historisk hätd — om de ej äro nog stora och starka att kunna bilda egna, sjeltständiga stater såsom Belgien t. ex. Danmarks historiska sätt till Slesvig är och af alla obestridd, och redan i mer än tusende år har fiendskapen mellan Tyskland ock Skandinavien egt rum angående landet norr om Eidern. Eidora romani terminus imperii, heter det, och vär tids skandinaviska bebyggare skola väl icke uppgitfva denna sin gamla rätt. Och nu till sist ett par ord! Vår ärade kollega har återigen begått en blunder, hvilken är lustig nog. Hon säger nemligen med en oefterhärmlig vigt och pomp: Vi böra framför allt akta oss för ett tal af den oförståndiga beskaffenhet, som det, hvilket nu influtit i Göteborgspostens spalter, och hvilket vi önskade aldrig måtte nå utom våra egna gränser. — Men H, T. glömmer härvid totalt, att hon gör sig skyldig till samma som vi, att hon nemligen just sjelf sprider våra reflexioner utom våra egna gränser. Hon aftrycker nemligen på några tå rader nära nog allt hvad vi sagt — och det var val ingalunda meningen. Men så går det, när man polemiserar så nonchalant. Kortligan 3 an ifönar att få hålla an förmaninme