Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 2

namncehiffer omgifvet af tvenne sköldar, af hvilka på den ena lästes: Välkommen! och på den andra: Lefve konungen!, hvarjemte hela bryggan var prydd med flaggor. H. M:t uppehöll sig allenast 2(, timma i staden och reste derifrån tili Beckaskog. Här uppehöll konungen sig till i fredags, då han afreste mot Jönköping. Nattläger togs i Alfvestad, hvarefter ankomsten till Jönköping skedde kl. omkring 7 i lördags på aftonen. I går kl. VY, 1 på morgonen afgick H. M:t med ångf. Pehr Brahe från Jönköping och anländer i dag till Stockholm. Kannstöperier. Det preussiska feodala partiets organ, den bekanta Kreuz-Zeitung innehåller följande artikel: En ung krigslysten furste på Sveriges tron, en resa i, om än icke offentligt medgifna, likväl otvitvelaktiga politiska alsigter, företagen af en furste, hvars namn påminner om det svenska jernhufvudet, som vid Narva lärde ryssarne, huru de skulle besegra honom vid Pultava, en pilgrimsresa till detta Mekka, der otvitvelakvigt försiggår afgörandet al europeiska frågan, vare sig med eller utan kongress, kejsar Alexanders så oväntade medgifvande afinkallandet utaf en del af Finlands tolkrepresentation, det uppskof Danmark vunnit genom ett klokt undvikande af förbundsexekutionen i Holstein, den uppenbart dåliga och stridslystna sinnesstämning, som man i Petersburg trott sig förmärka i Stockholm alltsedan Carl XV:s tronbestigning och med hvilken man några månader sökt komma på det klara, de bevankligheter som inom sjelfva Sverige komma till orda med afseende på konungens resa, hvilken kan öfver detta land nedkalla pröfningar, hvarvid nan nu på länge varit ovan — allt detta är stormfoglar och ovädersmoln, som visa sig från vår utkik i norr. Deras flygt och gång skola åtminstone ej lemnas ouppmarksammade, om äfven det hotande drager förbi, för att måhända komma till utbrott i det fjerran liggande sydost, ty hela horisonten är omgifven med olycksdigra moln. Vi se dunster och dimmor stiga upp i luften, men vi kunna ännu icke urskilja, hvar de samla sig till verkliga åskmoln, hvar marken är tillrackligt lös och upprörd, för att draga till sig äsksträlen. Danmark vill ej gifva efter for de tyska tordringarne. Atw undvika är ej avt gitva efter. Det finner understöd hos de icke-tyska stormakterna och tor sig vara säkert om den hjelp, som ideen om alla skandinaviska solidariska förbindelser erbjuder detsamma. Hvad Danmark redan för längesedan utverkat i Paris, får understöd och hållning genom svenska konungens besök, och oaktadt den varma vänskap, som man i Tuilerierna visar Ryssland, vill man dock gerna påminna vännerna, hvilka i några punkter yttra betänkligheter, att man mojligen kunde komma i tilllälle, att icke mera såsom förut förblitva döt för polska, finska eller tscherkessiska skri at smärta. Hvarföre vill kejsar Alexander då icke erkänna konungen af Italien? Det lilla Sardinien har ju blifvit en stormakt under den napoleonska örnens vingar — hvarföre sknlle icke Sverige ätven kunna bli det? Konung Carl är passionerad soldat och låter just nu utgifva ett praktverk öfver sin armå, han är helst bland trupper. I Polen hänger den ena blytyngden efter den andra sig fast vid Rysslands uppträdande, Preussen tror man vara isoleradt, England anser man med skäl endast i stånd att företaga något för sina egna intressen, Österrike är törlamadt, skrien af smärta kan man efter behag lät organisera. Det är icke ogynsamma chancer för ett nordiskt Sardinien, då Preussen alldeles icke vill göra något, för att förtjena detta namn. Och hvar skall då vår nåsta valplats blir —! På denna artikel svarar den halfotficiela tidningen Allg. Preuss. Zeit. med foljande mystiska ord: Var försigtig, heter det vid förposttjensten, men bevara kallblodigheten och gor imtet blindt allarm? Ett dräpande inkast. I Helsingfors Tidningar har i några bref till en vän från landet ganska ampra vederläggningar gjorts af den kända artikeln ur finska Littoraturbladet, hvari prof. Snellman sökte framhålla ve oh