Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 2

rädda er och låta hans hufvud rulla under guillotinen!... Blanche blef blek som det dok, hvari hennes hufvud var inhöljdt. Tanken att vara orsaken till en oskyldigs död upprörde häftigt de ädla känslor, som bodde inom henne. Bonden log åter, liksom hade han uppnått det mål han föresatt sig. — Haf oinskränkt förtroende, min syster, sade han, och allt skall gå väl och j skolen båda bli räddade. I måsten båda två i natt anlägga bonddrägt. — Denna försigtighet är nödvändig. Den andliga drägten skulle störta er. Vid första tumultet skall grefven vara hos er. Hållen er instängda här i huset och vänten! Hvilket parti, som än segrar, skola dock dessa dubbla pass sätta er i skydd för hvarje fara och gifva er tillfälle att fly. En skuta skall ligga färdig att mottaga er i Saint-Pabu, och i morvid denna tiden skolen i befinna er på Englands kust i särkerhet för alla möjliga faror. -—Men, sade Blanche, som dock återhölls af någon plötslig tanke, hvarföre icke förr ha användt dessa medel till räddning? hvarföre har man afvaktat det ögonblick, då en strid är nära förestående. ESSEN