Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 1

na inträffa en tidpunkt då, såsom 1809, et våldsamt genombrytvande af de bestående for. merna med alla de skakningar, som måste åt följa ett sådant, skall vara det enda som skal kunna rädda Sverige. Skall icke svenska fol ket på allvar, medan tid är, söka att genom föra en tredlig lösning af representauonsre formen så är det mycket möjhgt att det skal komma en tid då, endast en revolutionär lös: ning skall vara möjlig. Men just derföre att representationsfrågan är af denna beskaffenhet, just derfore bör det svenska folket ännu mera än eljest söka at! så fort som möjligt skaffa denna fråga en fredlig lösning. Men will det detta, så måste det ätven handla derefter. Det måste erkänna och fatta representationsombildningen såsom landets vigtigaste fråga, såsom den, ull hvilken alla dess politiska ansträngningar ytterst böra hänföra sig, såsom den under hvilken alla andra frågor böra underordnas. Det bör göra den till den norm, efter hvilken det skall utvälja sina riksdagsmän ända tills reformen blitvit genomförd. Det är efter ställningen till den som det böra skänka ministåren sitt bifall och understöd eller undandraga den detsamma. Det bör högt erkånna och uttala att den regering som icke vill använda all sin makt och allt sin inflytande for en sådan reforms genomdrifvande, hvilka öfriga goda egenskaper den än må hafva, icke är sädan att det kan ha förtroende till den, icke är just den som det göres oss behof af. Det svenska folket måste göra representationsreformen till tidpunktens dominerande fråga i afseende å såval ministrar som riksdagsmän och allt hvad politiska partier heter. Endast genom att handla så kan det vara möjligt för det svenska folket att åstadkomma en fredlig lösning af representationstrågan. Det är ett uttalande af denna beskaffenhet i afseende å regeringens ställning till frågan, som innebäres i de petitioner till regeringen, som nu cirkulera till underteckning i landet. Vi hoppas och önska att underskrifterna skola blitva talrika, tills de skola framlemnas till regeringen. Men det är icke nog med att underskrifterna äro talrika. Folket måste äfven, ifall det vill verkligen genomdrifva representatiousreformen, se till att regeringen på allvar tager upp dem, samt besluta sig att med alla medel som stå i dess makt träda i opposition mot densamma, ifall den icke vill göra det.