Göteborgsposten – 26 augusti 1861, sida 1

—L — ner TT söka egna sig åt deras öfvertygande synes oss också vara temligen obehötligt. Den boströmska filosofien tyckes nemligen i allmänhet icke förmå att bibehålla sig utom universitetens klostermurar. Så snart dess anhängare lemna dem och träda ut 1 det reala Jilvets friska luft, tyckas deras förra meningar småningom blåsas bort och nya åsigter begynna att gro upp hos dem, kanske mindre skenbart systematiska, men mera öfverensstämmande med verldens verkliga beskaffenhet. Den lilla brochyren synes oss dertöre med all sin riktiga tendens dock icke vara af någon sårdeles betydelse för representawonsfrågan på dess nuvarande ståndpunkt. Den besvarar frågan om en 1representationsförändrings behötughet, hvarom det icke mera strides; men den besvarar icke den fråga, som den sjelf uppställt i sin titel, frågan om möjligheten al en representationsförandrings genomtörande, hvarom dock hela striden nu tör tiden hvältver sig. Men om den nämnde brochyren också icke besvarat frågan om möjligheten af en representationsförändrings genomförande, så har den dock genom det sätt, på hvilket den formulerat denna fråga, påpekat ett vigtigt moment af densamma. Genom att fråga om en fredlig lösning af roepresentationens ombildning är möjlig har den tillika antydt möjligheten af ätven en annan lösning än en fredlig. Och möjligheten deraf förtjenar väl att hållas i ögonen. Ty representationsreformen är en sådan lifsfråga för det svenska folket, att den måste genomföras på ett eller annat sätt, ifall icke hela folket skall gå under; och skall det svenska folket dröja med utförandet af densamma så länge, tills det är försent att göra det på fredlig väg, så skall det vara tvunget att tillgripa andra utvägar för att rädda sig sjelft. Däliga styrelsesystemer hafva redan fiere gånger förut bragt Sverige så nära sin undergång, att det endast varit genom att hoppressa all sin yttersta kraft till genomtörandet af en revolution, som det kunnat rädda sig derifrån. Och så kan det äfven kanske komma att ske engång till, ifall det svenska folket icke i tid torsoker att förekomma det genom att på allvar vilja en fredlig lösning. — Mången nöjer sig kanske med, att det tillsvidare går dragligt nog, att man dock tår fram diverse förbättringar af hvarjebanda slag, om också med prut, samt menar att det icke lönar mödan att bråka, så länge man kan släpa sig fram på det gamla sättet. Detta är dock icke annat än tröghet och brist på förtänksamhet; det är samma sak som hindrar menniskor från att göra förbättringar i åkerbruk derföre att man förut kommit tillrätta utan dem. Men likasom det kan hända att man i missvextens ögonblick får lida för det man sölat med att gora de förbättringar i sitt akerbruk som varit möjliga, på samma sätt kan man vid de svåra politiska konjunkturerna få lida för det man försummat att förbättra sin statsförfattning. Man får då med yttersta ansträngning söka att godtgöra hvad som förut blifvit lemnadt ogjordt. Utan en representationsforändring skall det svenska folket hvarken i inrikes eller utrikes affärer kunna inverka på skötandet af sina egna angelägenheter nog fullständigt for att hafva sitt öde i egna händer. Och det skall lätt kun