da undan de politiska stormarne, satte honom i tillfälle att fortsätta sitt arbete. De stackars bönderna i den lilla byn sväfvade sedan några dagar i den största oro. Man berättade, att engelska flottan tänkte företaga en landstigning på kusten, att Morbihans rojalister skulle förena sig med fienden och att patrioterna i Brest samt en del af republikanska trupperna skull besätta bergen för att dominera positionen och sålunda kasta sig emellan de båda allierade, för att hindra deras förening. Denna utsigt till en strid på kommunens område oroade allas sinnen. Några ögonblick före solnedgången hade också hela befolkningen i Gouesnou begifvit sig uppför den gångstig, som förde till doktorns hus, och utforskade från denna höga punkt fälten i norr och söder, lika litet önskande att få se de blå uniformerna som de röda, de svarta plymerna som de hvita kokarderna. Stora porten till doktorns hus vette åt en platform, hvarifrån blicken omfattade de båda sidorna af kullen. Der stodo innevånarne församlade, Fyra personer, hvilka gingo fram och tillbaka bland dessa grupper af bretagniska bönder, tycktes bemötas af alla med uppmärksamhet och vördnad. En af dessa personer var en vacker, ännu oböjd gubbe, med silfverhvita lockar, rask och