Göteborgsposten – 23 augusti 1861, sida 1

den massa hvars åsigter utgöra den allmänn opinionen och denna är, som vi veta, icki utan inflytande på regeringarne. Men dei påfliga regeringens pretentioner tyckas vilj stiga öfver alla gränser. Icke nog med at den i religionens namn gör anspråk på at blanda sig i de verldsliga affärerna, den gö äfven i frihetens och fordragsamhetens nam anspråk på, att de verldsliga auktoriteterna e skola motarbeta dessa inblandningsförsök.Dess den påfliga regeringens pretentioner ha nyli gen erhållit ett egendomligt uttryck i ett bre! som en sir George Bowyer, en engelsk par lamentsledamot, som ständigt gjort sig till de påfliga partiets organ i England, adressera till lord Palmerston. Som kändt är, lät nem ligen den italienska regeringen i Neapel efte en upptäckt komplott nyligen utvisa erkebi skopen at Neapel, kardinal Riario Sforaa jemt fyratio andra prestmän, som varit delaktig deri. Detta, jemte det att några misstänkt: officerare af Frans II:s armå icke tillätos at landa i Neapel, har nämnde sir Bowyer till lika med en hop obestyrkta påståenden fram dragit som bevis för den italienska regerin gens tyranni samt sökt att ställa den engel ska regeringen till ansvar för det den under stödjer en regering, som kan tillåta sig så dant. Hela brefvet utgör intet annat än et eko från Vaticanen, men visar som sådant hvilka oförskämda pretentioner den påflig: styrelsens anhängare äro färdiga uppställa Times, som på sir Bowyers egen begära publicerat detta bref, tar sig deraf anledning att framhålla den påfliga regeringens anspråk Bladets yttrande är följande: Ingen skriker så högt emot tyranni son en tyrann, hvilken lidit olycka. Ingen sakt modig och fördragsam kristen är så ifrig at åberopa samvetsfrihetens rättighet, som de bi gotta religionskämpar, hvilka uppställa oför dragsamheten som en trossats och skulle vilj: utrota allt kätteri med eld och svärd. De hvilka i sina handlingar icke gifva någon par don i afseende å dogmer och moral, äro stän digt de första att tordra den för sig sjelfv: såsom en rätt. Thuggs i Indien gjorde an språk på en gudomlig rätt för sig att få tag: lifvet af resande, men ansågo det för en oför dragsam inblandning i deras dyrkan af der stora gudinnan Bhowanee, då engelsmänner läto hänga några hundrade af dem samt ge nom svärd och deportation befriade sig fråt mera än 3,000 personer af denne heliga sekt Den Gamle Scheiken på Bergen hade uta tvifvel någon for honom sjelf och hans anhän gare tillfredsställande ursäkt för grundande af Assassinernas samhälle; och den förträffligt mannen Pius IX har säkert några särdele: goda samvetsskäl för att värfva banditer staden Rom samt beväpna dem med vapen som anförtrotts honom af fransmän till förva och sända dem ut för att plundra sin grannes område. Efter de senaste underrättelsern: ser det ut som påfven och hans ministra skulle vilja göra anspråk på, att detta sät att gå tillväga utgör en del af den heliga sta