De påfliga pretentionerna. Oförskämdhet och ynklighet gå ofta hand i hand här i verlden. Ju mindre förmågan och värdet äro, dess större äro ofta pretentionerna och anspråken. Men sällan får man dock se ett mera framstående exempel derpå än i den nuvarande påtveregeringens beteende. Oförmögen att annorlunda än genom en fremmande besättnings understöd för ett enda ögonblick kunna bibehålla sig i sin egen hufvudstad, och ur stånd att genom sin karakter och sitt handlingssätt väcka den ringaste gnista af verklig aktning hos andra menniskor, för den ett öfversittarespråk, som man knappt skulle förlåta hos en mäktig stats regering, och som man skulle finna alltför löjligt för att bemötas med annat än ett medlidsamt skratt, ifall icke detta öfversittande språk tilllika skulle ge påfliga regeringen en viss makt för utförandet af sina mot menskligheten fientliga planer. Ty oförskämdhet imponerar ofta på menniskorna lika mycket, som ädlare egenskaper; och äfven om Europas regeringar icke låta slå sig dunster i ögonen derigenom, så inverker det dock på en del af Lö — mome————————————————— LL oo