— Se denna tablå! utbrast Prieur, som var alldeles upptagen af sin komposition. -Mödrarne upplyfta på sina armar sina yngsta barn och visa dem för naturens upphbofsman! De unga flickorna kasta upp mot bimlen blommor, hvilka de ... — Hvad är detta? afbröt de Sommes. — Programmet till festen för det Högsta väsendet. — Bah! kan det väl vara fråga om fester, då de sammansvurna hvimla i staden! — De sammansvurna ? -Vet du ingenting derom? Är du då icke underrättad om hvad som händt Ance? — Jo! mina befallningar äro gifna. — Och medan du utdelade befallningar, handlade jag! -— Du! hvad gjorde du? — Jag hopsamlade alla goda patrioter i staden, ställde mig i spetsen för dem och förföljde Republikens fiender. — Men dessa fiender, hvar äro de? utropade Prieur otåligt, utan att likväl våga öppet visa sin harm, ty han visste att medborgaren Marcus-Tullius Sommes stod mycket väl hos dagens mäktige, och Konventet eller snarare Allmänna Välfärdsutskottet brukade till sina representanter skicka hemliga agenter, hvilka hade i