ske skriftställaren inregistrera, nemligen det oerhörda arbete, hvaråt alla dessa Revolutionens män hängåfvo sig. Summan af deras arbete är verkligen fabelaktig, otrolig. Under de år, som dessa män regerade, njöto de hvarken hvila eller ett ögonblicks nöje: de arbetade oafbrutet. Prieur de la Marne rönte liksom alla de andra samma oafvisliga bebof af rastlöst arbete. Då vi införa läsaren till honom, satt han i en stor läderlänstol med kroppen lutad öfver ett med papper betäckt bord. Han skref fort och lyfte ibland upp hufvudet, för att svara en person af fult yttre, som stod framför honom, eller fråga en annan, som stod på andra sidan om bordet. — Således, Agricola, sade han utan att upphöra med skrifoingen, lät Ance fånga sig som ett nöt? — Ja, medborgare, svarade Agricola. — Folkets representant, som har Friheten och Jemlikheten på sin sida, fortfor Prieur skrifvande, skall taga plats på spetsen af berget . Apropå, Tertulien, bar du fogat anstalter om berget, så som jag sagt dig? — Ja, medborgare, svarade den andre; golfvet är säkert och väfven rasande väl målad. — Godt... Representanten skall hålla ett för tillfället lämpligt tal. Sedan tvenne gubbar med rökelsekar .. . Och Ance kunde ej se skurkens ansigte?