Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 2

han ville derföre, att förmögenheten skulle åt dem bli bevarad; som ban ej kunde göra något sjelf, förmådde han klostret att handla. Fröknarne de Niorres voro då omyndiga och hade icke tagit slöjan. — Min gud, afbröt vicomten, ha de då sedan uttalat klosterlöftet ? — Nej; Revolutionen har brutit ned altaren och gjort dem fria, i samma ögonblick som de tänkte bli Kristi brudar. Vicomten knäppte ihop händerna och hans läppar mumlade en bön af tacksägelse. — De voro omyndiga, återtog Jacquet, klostret hade således fullkomlig rättighet att vaka öfver deras handlingar. De skulle taga slöjan; den egendom, som tillbörde dem, skulle då tillfalla klostret, detta hade således äfven rätt, då det ville vårda sina egna intressen. Det begärde derföre, att afsägelsebandlingarne skulle förklaras ogiltiga. Denna gång hade grefven hela presterskapet till antagonist. Saken började antaga stora proportioner. Klostrets begäran antogs och gillades: afsägelsehandlingarne blefvo annullerade och Blanche och Lonore framträdde nu, eburu mot sin egen vilja, såsom arftagarinnor efter de Niorres. Den nyss förut afgifna domen blef kassorad. Grefve de Sommes förlorade ej modet. Han hade inledt processen: denna gång påbjöd honom