stund de ej voro direkta arfvingar; dessutom hade de förut afstått ifrån arfvet. Emellertid uppväckte intendentens uppträdande stor skandal. Då utvecklade grefven en verkligen beundransvärd skicklighet. Ian var borta; han skyndade till Paris. Han förklarade högt, att han ej gifvit någon befallning härom, han bortjagade offentligt sin homme daffaires, begaf sig till klostret, der fröknarne de Niorres befunno sig och bad dem för all del icke tro, att han skulle haft någon kännedom om sin intendents handlingar, tilläggande att han aldrig skulle, nedsjönke han äfven i det skamligaste elände, vilja begagna sig af sina rättigheter, till mehn för de båda systrarne. Detta beteende tillvann honom genast allas sinnen. Blanche och Leonore tackade varmt grefven; men de förklarade sig åter afstå från detta arf och läto sin vän fritt tjena sina intressen. XV. Fortsättning. — Vidare! vidare! sade vicomten. -— Hafvande i sin ficka en förklaring af de unga flickorna, att grefven ej agiterade emot dem, hopsamlade hr de Sommes i salen i sitt hotel! ett visst antal af sina vänner, hvilka buro de vackraste namnen i Frankrike, och upprättade ett