Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 2

Från Finland. Helsingfors Tidvingar för d. 10 d:s berätta: Den 8 Aug. 1861 var en dag, som förtjenar att alltid ibågkommas i Helsingtors och Finlands annaler. På den dagen tog Finland ett steg framåt, som på sätt och vis kan kallas omätligt, -ehuru det på sätt och vis också ganska väl kan mitas, och det till den anspråkslösa längden af ungefär en fjerdedels mil. På den dagen ilade för första gången et lokomotiv fram öfver finskt land (och vatten). På den dagen öppnade sig tör allas vära ögon en ändlos rad at gyllene framtidsperspektiver. Det var tidigt på morgonen i går thorsdag, som den nye ,limarinen — så heter det första finska lokomotivet, liksom också den första finska ångbåten så hetat — gat sig ut från bangårdens verkstad på sin allra första proftur i verlden. Detta forsta försök, som af mången kanske ånnu ansägs för något vågadt, hade med afsigt bällits hemligt; i färden deltogo endast verkstadens föreståndare, ingeniör Törnudd, som forde lokomoltivet, två af jernvägens officerare och nägra arbetare. Man gick till en början långsamt och försigligt, kom lyckligt öfver den stora banken och vidare tram ända till närheten at Fredriksberg, d. v. s. så långt vågen för närvarande är tläirdig och skenbelagd. Man vände om, kom äter till verkstaden, gick ånyo ut, vände åter om, gick ännu engång ut och fortsatte så vidare i ett par timmars tid. Allt gick bra, med hvarje färd ökades modet och ullförsigten, och till slut ilade man redan fram med en fart al sex mil i timmen. Det var alltså bevisadt, att jernvägen var farbar, att lokomotivet var dugligt. Och nu kuude ät försöket redan gifvas en viss offentlighet. Det upprepades på attonen, I Kajsaniemi park samlades så många menniskor som hade hunnit få del at den stora nyheten. Lokomotivet gjorde emellan kl. 6 och 8 åtskilliga turer fram och tillbaka, och nu var tendern vid hvarje resa rikt lastad med lustfarare, bland hvilka man såg flere af jernvägsdirektionens ledamöter, ingemörollicerare och andra tjenstemän vid jernvägen o. s. v.; tillochmed hade den nya vägen redan lyckan att få fägna sig åt en ung dams tappra förtroende. Allt gick raskt och så bra det kunde, och med skallande hurrarop helsades ,llmarinen hvarje gång ban passerade Kajsaniemi. När han sista gången sågs komma ullbaka ofver banken sprang han ej mera lätt och lustigt som förut med endast sin trogna tender till följe; han hemtade nu ett långt tåg af tio väldiga vagnar, lastade med sand till en vigt af tillsammans omkr. 20,000 lispund. Också detta prot utstods med orubbligt lugn af den hittills misskända banken, hvars kredit således borde kunna anses befästad. Det första steget är alltså taget. Man skall väl snart komma längre. I nästa år vid denna tid borde efter nuvarande kalkyler vägen till Tavastehus redan stå öppen, Och sedan — framåt blott vidare med raska steg