Göteborgsposten – 21 augusti 1861, sida 1

rikedom, som tillfallit dem efter en mängd af brott. — Ädla och rena flickor!... Vicomten torkade bort tvenne tårar, hvilka ville plöja sig väg utför hans bleka kinder. — Och denne arftagare, återtog han, var grefve de Sommes ? — Nej! sade Jacquet. Grefven är alltför skicklig för att ha kunnat bandla så. Att presentera sig, att vidgå sin rätt, det skulle ha varit att sopa bort allt dammet från den förra processen. — Ni har rätt. Man bevisade genom handlingar, hvilka domstolen tog för riktiga, att sonen till rådsherren och madonnan från Brest aflidit några veckor förut. Öfverlefvande sina bröder och sin far, hade han haft rättighet, att fordra arfvet efter sin far, rådsherren, och hans egna arfvingar kunde derföre äfven göra anspråk derpå. Madonnans son hade inga barn och bade till sin ende arfvinge insatt grefve de Sommes, hvilken han erkände sig vara skyldig stora penningesummor. Grefvens intendent infann sig derföre i sin husbondes namn, för att reklamera arfvet. — Men Blanche och LEonore? sade vicomten med en suck, då han fick höra berättelsen om dessa stämplingar. — De hade ingen rätt till arfvet, allden