Göteborgsposten – 20 augusti 1861, sida 2

Från Utlandet. Huru skall det gå i Ungern? — Så frågas allmänt man och man emellan, emedan hvar och en vet, att af den der nu pågående krisen skall till hufvudsaklig del hela Europas närmaste öde bero, något som är helt naturligt, då man betänker, att krisens följd nästan mäste bli en stormakts sönderstyckuing och följd. Detta fall återigen gör om intet den s. k. europeiska jemnvigten, och hvilken mängd at vigtiga händelser, som stå dermed i sammanhang, det vågar man ej längre dölja för sig. Det är derfore af största intresse, att egna sin uppmärksamhet åt förhållandena dernere, på det man må någorlunda klart bedöma situationen och de förvecklingar, som ur denna kunna uppstå. kHärvid må vi i dag först betrakta Ungerns inre törhållanden. Ty under det ungrarne bekämpa den osterrikiska helstaten, både den absolutistiska och den konstitutionela, arbeta de sjelfva inom alla egna gränser på upprättandet af en helstat, och de svårigheter, som de här ha att Ööfvervinna, stå icke tillbaka för dem, som komma från Wien, ja, man kan tillochmed säga, att, om de väl ordnat sina angelägenheter, skulle saken dermed vara atgjord, emedan det då ej skulle återstå något annat val för österrikiska regeringen, än att gifva efter i allt. Redan i sitt nuvarande inskränkta omfång erbjuder Ungern en märklig sammanblandning af nationaliteter och språk; det finnes knappast ett enda komitat, som bebos uteslutande af magyarer, i 17 af de 45 komitaterna befinna de sig i minoriteten, och öfverallt stöta de tillsammans med främmande nationaliteter, af hvilka Slovaker, Tyskar, Vallacher och Ruthener äro de vigtigaste. Magyarerna äro vida talrikare än hvardera af de andra folkstammarne, och de äro jemväl utbredda öfver största delen af territoriet, men i jemförelse med alla de öfriga racerna tillsammans ställer förhållandet sig så, att de endast utgöra en svag majoritet, ja, enligt officiela österrikiska uppgifter knappast hällften (omkring 4 millioner magyarer mot litet öfver 4 millioner af andra stammar). I Ungerns politiska lif måste alltså språkfrågorna spela en vigtig roll, och det är en naturlig följd, att minoriteterna här som öfverallt beklaga sig öfver åsidosättande och orättvisa. Ännu större svårigheter möta ungrarne i sina sträfvanden efter att återupprätta riket i dess förra omfång, i det den nationala motsatsen framträder ännu starkare i de provinser, hvilka förut räknades till det ungerska konungariket, men efter upprorets undertryckande år 1849 åtskiljdes derifrån. I Voivodien och banatet Temeswar, i Kroatien och Slavonien, i Siebenbirgen och Militärgränsen utgöra magya