att den vi sökte endast sällan och på obestämda tider kom hem till sitt. Ofta tillochmed förrunnc dagar och veckor utan att de sett er. Sjömanner och marinsoldaten afstodo då redan från sina efterforskningar. Jag ensam beslöt, att fullfölja dem, ty jag förstod att vicomte de Renneville, som ständigt hade att frukta en dubbel förföljelse såsom adelsman och landsfiykting, endast genom att omgifva sig med hemlighetsfullhet kunde skaffa sig någon säkerhet. Jag gissado att detta hus, som icke hade någon annan synlig ingång än denna åt gatan, likväl måste ega utgångar, hvilka äro okända för allmänhaten. Jag måste genomtränga hemligheterna, för att kunna komma till er. Jag uppmanade dem som följde mig, att icke göra något buller; jag bad dem vänta och lofvade att snart lemna dem underrättelser. Derefter gick jag in ensam och började mitt arbete .. denna gång har jag lyckats öfver förväntan. — Således, sade vicomten, har ni på sex månader icke hört utaf Lonore eller Blanche ? — Icke det ringaste. — Och ni är säker om, att grefve de Sommes gjort sig till deras vän? — Fullkomligt säker. Ah, jag har tråd för tråd följt denna helvetiska intrig. Nu ser jag klart i detta töcken. Det finnes deri en hel labyrint af skändlighet, i stånd att bedraga äfven de skarpsyntaste, och jag har behöft åratal af efter