jag återkom till mig sjelf, hade ni försvunnit i en mängd gator och gränder. Icke desto mindre kände jag ett nytt hoppets ljus lysa vid horisonten: er åsyn hade återuppväckt hela mitt mod, som varit nära att slockna. Jag svor, att ej lemna Brest förr än jag återsett er. Hvarje dag hörde jag talas om någon sällsam handling, något stort verk af ädelhet och sjelfuppoffring begånget af en enda man, och för hvarje gång öfverensstämde signalementet å denne man med det, som jag haft tillfälle uppgöra om eder person och ingravera i mitt minne. Tyvärr kände ingen er af dem som omtalade edra högsinta handlingar. Alla voro okunniga om namnet på den, hvars lof de uppstämde. Det oaktadt förtviflade jag dock icke. Jag begagnade all min forna list, jag satte i verksamhet alla de hemliga fjedrarne i min hjernas maskineri... Denna afton såg jag ändtligen mina bemödanden krönas med framgång. En sjöman från Provence, hvars lif ni räddat, en marinsoldat, hvars far ni räddat, hade svurit på, att före nattens slut taga reda på er och bedyra er en evig tacksamhet. Jag förenade mig med dem, begagnande mig af deras kännedom om staden och dess invånare. Det var endast med outsäglig svårighet vi lyckades få reda på er boning och äfven denna upptäckt hotade att bli till intet; ty huset syntes obebodt och grannarne försäkrade,