sinnanden, forskningar och undersökningar, för att kunna nå sanningen. Men tyvärr, om jag än öfvertygat mig sjelf, saknar jag dock verkliga bevis, för att äfven kunna öfvertyga andra och deri ligger faran. Vicomten besvarade ej denna anmärkning ; han tycktes djupt eftersinna. -— Bland våra fiender, sade han, nämnde ni nyss en person med den sällsamma titeln: Galerernas konung? — Denne man är utan tvifvel chef för det hemlighetsfulla sällskap, som handlat mot 0883, svarade Jacquet. — Ni är då öfvertygad om att denna titel ej är en blott dikt, att den som bär densamma verkligen finnes till? — Jag är säker derom. — Och ni vet ej, hvem denne man är? — Jag vet det icke. -— Vi skulle hafva stor fördel af att få veta det? — En ofantlig fördel. På detta sätt gående tillbaka till det ondas källa, skulle vi lätt kunna följa loppet af denna Nastrands-ström. — Nåväl! sade vicomten och reste sig; jag skall skaffa reda depå. — Ni? sade åter Jacquet med cen förvåning, som han visat förut, då han hörde sin interlokutör göra samma påstående.