det hos alla djur eller alla vexter, hvilka tillböra samma slägt, fiunes ett visst gemensamt anlag, som gör att, huru de än utveckla sig, man dock igeukänner dem såsom varande af samma slag. Det är detta gemensamma, hos alla medlemmar af en nation inneboende, ursprungliga anlag, som enligt Snellmans äsigt utgovr nationaliteten, d. v. s. det som gör act dessa individer bilda en nation. — Nar man en gång bestiumt nationalitetens begrepp sälunda, så uppstår dock genast den frugan, i hvilket forhällande den enskilda individen står vill denna nationalitet, detta inneboende anlag, denna typ, om vi så få uttrycka oss. Ty det nyss uppställda nationalitetsbegreppet förklarar visserligen, huru individerna kunna bilda en nation; men det måste ätven möjlggöra en förklaring af, hvarföre icke alla individerna, då den nationela typen — dock är inneboeude och bestämmande för dem samtlige, äro fullkomligt ötverensstämmande med hvarandra, utan erbjuda skiljakugheter. Och i öfverensstämmelse med den nyssnämnda uppfattningen af nationaliteten kan denna skilnad anses ligga — åätminstone noga taget — endast der, att den ena individen hos sig utvecklat det nationela anlaget, den nationela typen, mera fullständigt än den andra. Högre eller lägre grad al det nationela anlagets utveckling hos den enskilda menniskan är således enligt den at Snellman uppställda åsigten det enda område, inom hvilket olikheterna hos nationens medlemmar kan ha sitt spelrum. Detta är det sätt på bvilket individens ställning till nationaliteten enligt Snellmans åsigt, åtminstone konseqvent, måste uppfattas. — Men emedan individen kan inneha dessa olika ställningar will sin och sin nations nationalitet, så uppstår vidare den frågan, hvilken af dessa olika ställningar hon bör soka av intaga, hvilket mål bon bor ställa för sig. lan kan endast valja att representera en bogre eller lägre utveckling at den nationela typ, hon tillhör. Hennes mäl måste derföre vara det ena eller det anura al dessa alternauver; ty hennes mål kan icke ligga utom gränsen för det som det är möjligt för henne att åstadkomma. Avt det icke kan vara att hålla sig på en lägre utvecklingsgrad är gitvet; det måste derföre vara det, att sträfva till den högsta möjliga utveckling at de hos henne och hennes nation inneboende anlagen. Enligt den Snellmanska nationalitetsteorien måste dertöre det högsta pligcbudet för individen i förhållande till nationaliteten blifva att sträfva efter den största mojliga utbildling af nationalanlagen, Individens högsta ideal måste vara nationahtetens högsta möjliga uveckling. Då emellertid nationaliteten är något egendomligt och ursprungligt, så måste den högsta utvecklingen af densamma äfven bestå i en utveckling af detta egendomliga och specifika hos nationen. At ställa andra folk för sig som mönster, att söka aut likna demi något, hvari man supponerar dem staohögre, måste enligt denna äsigt framstå såsom nonsens, Det är samma nonsens som att försöka att lära en hund att imitera en menniska, derföre att menniskan står högre än djuret. Ja det är efter denna åsigt ännu mer än nonsens; det ar ett brott. Ty ju mera man sålunda söker att upptaga utifrån något, i det förmenande R— VV