Göteborgsposten – 17 augusti 1861, sida 3

Hvarjehanda. Aforismer: Menniskans öde skulle vara bra sorgligt om intet stode henne öfrigt att önska. Vi äro endast lyckliga sålänge, som något ännu felas i vår lycka. — Barnen bekymra sig hvarken om det förflutna eller det tillkommande; de njuta, — hvilket sällan lyckas oss fullvuxne — det närvarande ögonblicket så, som det af skaparen erbjudes. -— Hustrurna, sade en äkta man, dela våra sorger, fördubbla våra fröjder, och fyrdubbla — våra utgifter. — Stereoskopet liknar äktenskapet, det förvandlar tu till ett. — Att gifva är skönare än att taga, — åtminstone gäller detta om dåliga medikamenter. — Emellan en gammal hustru och en gammal bankosedel är den skilnaden, att den senare kan man byta ut mot en ny, den förra ej. Tvenne Negertidningar utkomma i Amerika, den ena i Boston, den andra i New York; naturligtvis, säger Punch, äro de tryckta med svarta bokstäfver. Konung Georg I logerade under en resa till Hanover å gästgifvaregården i en holländsk by och begärde några ägg, för hvilka han måste betala 200 Gulden. Huru? ... utropade konungen, ägg måste väl här vara en utomordentlig sällsynthet! — Inte äggen, men kungliga besök, svarade värden med en ödmjuk bugning. Det gamla fransyska kejsargardet. Anledningen till denna berömda lifvakts uppkomst, hvilken faller inom tiden för fälttåget i Italien år 1796, torde ej sakna intresse, hvarföre vi här meddela densamma : Då nemligen Bonaparte under slaget vid Borghetto d. 30 Maj märkte att Österrikarne ingenstädes längre förmådde hålla stånd, red han till St.Giorgio, emedan han plågades af en häftig hufvudvärk, hvilken han ville fördrifva genom ett saltbad. Han satt i badet då plötsligen en handgevärssalva nådde hans öron och husarer af general Sebottendorfs afdelning så hastigt skyndade till, att vakten knappast medhann att tillsluta porten till det hus, i hvilket den fransyske fältherren befann sig. Bonaparte undkom genom en bakport, med en bar och en stöfvelbeklädd fot. Sebottendorfs husarer blefvo skyndsamt förjagade genom divisjonen Massenas trupper, och Bonaparte kunde återvända. Den fara, uti hvilken han sväfvat, ingaf honom dock tanken på att förskaffa sig en lifvakt. De tappraste och skickligaste hästjägare, hvilka kunde berömma sig af en lång tjenstetid, utsågos dertill, och befälet öfver dem anförtroddes åt sqvadronschefen Bessitres, sedermera hertig af Istrien. Med hänseende till Direktorium gaf man denna utvalda ryttareskara namnet Compagnie des Guides. Denna vakt förrättade tjensten i Bonapartes högqvarter, åtföljde honom på rekognosceringar, utgjorde öfverhufvudtaget hans betäckning, och var stammen till det sednare grundade kejsargardet. —A —. sme ——— —