Göteborgsposten – 16 augusti 1861, sida 1

magrade händer mot pannan, tycktes vara rof för något smärtsamt minne. — Ah, Charles! arme Charles ! mumlade han. -— Således, sade Jacquet, är markis dHerbois icke mera? — Han omkom den olycksdigra natten under mina egna ögon! svarade vicomten. Han omkom med en stackars matros, som var oss mycket tillgifven . — Mahurec? Han som genom amiral de Souffrens bemedling utverkade af konungen mildring i er dom? — Ja... I det ögonblick, då fartyget krossades, såg jag dem båda två, som höllo krampaktigt fast i en råstång, slungas bort och försvinna under en ofantlig våg ..-. — Ja, ingen kunde, såsom sagdt, på Antillerna eller Amerikas kust lemna mig någon underrättelse .. . hr dHerbois är död ... Men ni, huru har ni lyckats undslippa? — Genom ett underverk . .. Jag ville dö, och likväl beherrskade den naturliga sjelfbevaringsinstinkten alla mina andra förmögenheter. Utan att göra mig reda för min handling, klängde jag mig upp på en hönsbur, som flöt nära intill mig... För att icke bli bortspolad af vågorna gjorde jag mig fast vid densamma med min gördel... kort derefter voro mina krafter alldeles uttömda och jag förlorade medvetandet. Hvart