synbar glädje; ni har således förtroende till mig. Bonchemin nickade jakande. — Då, återtog Jacquet, skall jag genast belöna er för detta ert visade förtroende: fröknarne de Niorres lefva ännu! Bonchemin utstötte ett genomträngande skri och fattade Jacquets händer. XI. Efterforskningarne. Oaktadt sitt oföränderliga lugn, syntes Jacquet dock rörd af den tysta vältalighet som den andreg åtbörd innebar. Bonchemin såg på Jacquet med ögonen fuktiga af tårar; det var tydligt, att hans rörelse var så stark, att den hindrade orden från att tränga fram mellan hans läppar. — Fröken Blanche och hennes syster, fröken Lonore, lefva, återtog Jacquet. De ha lyckats undslippa den revolutionära hvirfvelvinden. Jag såg dem för knappast tvenne månader sedan i närheten af Nantes. Jag har sedan fått veta, att de blifvit mottagna af Vendåe-armå6en, hos hvilken de, såsom jag tror, ännu befinna sig; ty jag har sedan icke mera återsett dem. (Forts.)