gon falsk vän eller agent i Välfärdsutskottets tjenst. Ni frågar mig, hvarföre jag i åtta år sökt er, och ni kan med allt skäl förvåna er, ty jag egnar mina krafter och min tid åt en sak, som ej angår mig, ty jag, som hvarken känner er eller markisen personligen, har ej något skäl att intressera mig för er båda. Men saken har äfven en annan sida. Genom en följd af bisarra omständigheter, hvilka jag senare skall förklara er, äro de fiender, som störtar er, äfven mina fiender. Mitt namn har spelat en stor roll i er sak och i en annan, som var, så att säga, ett korollarium deraf. Jag menar bortröfvandet af barnet till en färgare. — Men, fortfor han, det är ännu icke tid, att förklara er allt detta. Må ni blott veta, att vi varit tvenne händer, som velat rädda er, min och en annans, hvilken stigit mycket under senare tider, som minnes er och skall kunna vara er nyttig. Jag misslyckades tyvärr, och vi störtades samma dag af samma fiender; ni fälld af lagen, jag bortjagad från min tjenst och landsflyktig ... Jag vet ej, om ni glömmer dylika oförrätter, hr vicomte; men hör deremot huru jag handlar. Jag har blifvit bedragen och lurad af personer, isynnerhet af en, jag har gjorts till ett dumhufvud och blifvit genom dem vanhedrad i mina egna ögon. Detta är nu åtta år sedan. Den gjorda kränkningen står närvarande för mina