saren hafva föresatt sig att italienarne skola vara tvungna att eröfra sitt land tum för tum. Då de kufvat Neapel, skall Rom tillfalla dem, och då de engång tagit besittning at Rom, så skola alla andra anspråk på hvarje vidare tum af den italienska jorden ätven gifva vika. Den djerfva hållning Cialdini intagit i Neapel tyckes också redan hafva burit goda frukter i Rom. Cialdini har ett visst fritt och lätt sätt alt taga de svårigheter på, hvilka ständigt ötverdrifvas för honom. Jag skulle icke hafva kommit till Neapel, om jag icke varit säker på full och snabb framgång i det företag jag åtagit mig säger han. Han har ett öfverlägset förtroende till sin egen förmåga och ingjuter sin egen goda tillförsigt hos alla andra, som komma i beröring med honom. Såsom administratör är han soldat, och såsom soldat har han en verklig instinkt för ordning i allt, ända till och med i sitt sätt att packa upp ränseln. Han är väl understödd i civila saker af sin general-sekreterare, grefve Cantelli. Ett bättre organiseradt hufvud och en ädlare karakter finnes det icke i hela Italien. Han har blifvit mycket förtalad men intet derat är sannt. Man har skrifvit hans namn oriktigt samt påstått, att han är en gammal sekreterare hos ex-hertiginnan af Parma. I verkligheten förhåller sig saken så, att han aldrig haft tjenst hos någon regering samt att han stått i spetsen för alla unionsrörelser sedan 1848 och att han ständigt varit en så ifrig pilemontesare — d. v. 8. italienare i hjertat — att han sändt sina tre söner till militärskolor i Turin och Genua, der de alla blitvit uppfostrade till sitt lands tjenst. De hafva alla sedan med heder burit vapen under de sista krigen. Det är visst sannt att den exhertigliga styrelsen i Parma, huru mycket den än hatade Cantelli, dock aldrig gjorde honom särdeles för när; men det var samma fall som med Massimo dAzeglio i Venedig, Florens och Rom, och med Manzoni i Milano samt andra män, hvilkas höga rang och ännu högre moraliska värde bildade likasom en tång, hvilken afbröt tänderna på de polisens huggormar, som skulle sträcka ut sina gap efter dem. Det finnes tungor och pennor ötver hela Italien och framförallt i Neapel, hvilka skulle vilja utmåla en engel som en erkedjefvul, ifall han komme ibland dem i regeringens tjenst, och då de icke kunnat finna något verkligt fel hos Cantelli hafva de rent af beljugit honom. Styrelsen i Neapel håller på att hastigt centraliseras. Allmänna undervisningen, posttjensten och andra grenar af administrationen hafva blifvit fördelade på fyra under-centralpunkter, hvilka kommunicera, icke med Neapel, utan direkte med Turin. Resultaten af modelloch normalskolorna öfverträffa all förväntan. De hafva blifvit öfverfyllda af ifriga lärjungar, tillochmed å de mest oroliga orter, hvilket äfven är ett bevis på att oroligheterna icke varit så stora, som en del neapolitanska journaler velat låta oss tro. Folket i