jag kanske ännu icke återfunnit er. Men tillåt mig gifva er ett godt råd: om ni icke vill bli upptäckt, så afhåll er från att rädda de personer, som vilja dränka sig, och de gubbar, som revolutionsdomstolen vill fälla, ty den tacksamhet, som utgår från ett hederligt hjerta, är den mäktigaste och skarpsinnigaste af alla de drifkrafter, som verka på den menskliga naturen. Bonchemin hade genom en yttersta ansträngning lyckats återtaga sitt lugn. — Ni har sökt mig i åtta år? sade han. Hvarföre ? — Derföre att vi tillsammmans funno de verklige brottslige, svarade Jacquet, derföre att jag i åtta år egt bevisen på er fullkomliga oskuld. Bonchemin gjorde ett språng mot Jacquet. -—Hvad säger ni? mumlade han med darrande stämma. — Jag säger, upprepade Jacquet, att jag i åtta år egt bevisen på er oskuld, vicomte, likasom på er väns, markis dHerbois ; tyvärr endast moraliska bevis, hvilka inför rätta ej skulle förslå att öfvertyga domrarne, men dessa bevis skola leda mig på en af mig känd stig till materiela och ovederläggliga bevis. Ni förstår mig icke? jag skall genast förklara mig tydligare. I denna stund har jag ett annat verk att utföra, nemligen att öfvertyga er om, att jag icke är hvarken nå