Göteborgsposten – 14 augusti 1861, sida 2

—— trtqxWN31101011051 5101::1t 111110 ;ÅreeeneSS ! Han höll handen stödd mot ryggen till en halmstol och tycktes med otålighet vänta någon. Vid det buller, som Bonchemin gjorde, då han öppnade dörren, hade den främmande hastigt tagit ett steg framåt. De båda männen stodo ansigte mot ansigte tre steg ifrån hvarandra båda lika upplysta af facklorna i rummet. Bonchemin granskade med en snabb blick den främmande. Denne var ej någon annan än den borgare, som vi sett å gatan Sept-Saint lyssna till sjömännens samtal och lifligt önska, att dessa måtte få reda på den modige man, som räddat den gamle sjömannen från sansculotterna. En stunds tystnad rådde i rummet. Slutligen gjorde borgaren, hvars små ögon lyste af en underlig glans, en lätt bugning. — Hr vicomte . . . sade han högt och tydligt. Ett utrop afbröt honom. Bonchemain hade häpen tagit ett steg tillbaka. N — Ah! återtog borgaren, det är ni! det är således ni! (Forts.)