Göteborgsposten – 14 augusti 1861, sida 2

stodo dylika vindar till flere hus i samband mec hvarandra genom öppningar på gaflarne, ty Bon chemin tillryggalade på detta sätt ett temliger långt afstånd. Slutligen stannade han, kände sig för mec foten, tills han fann de öfversta stegen af er trappa, och började gå utför densamma. IHar kom snart ned i husets andra våning. Han öpp nade en dörr gick in i ett oupplyst rum och der ifrån i ett annat, som var helt och hållet för sänkt i djupt mörker. Han trefvade försigtig framåt, följande väggen med handen. Hans fing rar stötte mot en liten, liten lucka, hvilken har drog åt sidan. Bonchemin satte ögat till den lilla öppnin gen och såg noga inåt. — Hvad kan det vara för en? mumlad han och drog sig tillbaka. Huru har han kunna komma hit? Han eftersinnade ett ögonblick, derpå förd han handen under kavajen och öfvertygade si om, att pistolen alltjemt satt qvar i gördelr Derefter gick han beslutsamt mot dörren, hvilke han öppnade på vid gafvel. En rik ljusvåg slo honom i ögonen. Midt i rummet, som var af ett tarfligt yttr och torftigt möbleradt, stod en person, hvar yttre barmonierade förträffligt med den tarflighe som omgaf honom.