Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. — Huvn j gifvit mig rätt öfver er till lif och död? — Ja! svarade man åter. — Ångren j, att j gifvit mig denna rätt? — Nej! nej! hördes från alla håll. Bonchemin vände sig mot Tusenskön och höjde långsamt vapnet, som han höll i hand. — Hvad gjorde man i går afton på gatan Nation? återtog han. Svara utan tvekan, eller du måste döl... Pistolsmynningen gapade framför ögonen på Tusenskön; den olyeklige var alldeles likblek. — Man stal! sade han. Ett rop af förakt hördes från allas läppar. — Tyst! ljöd åter Bonchemins stämma. Derefter vände han sig åter till Tusenskön och fortfor: — Hvem stal? Tusenskön började darra. — Hvem stal? upprepade Bonchemin. Pekfingret hvilade på trycket. ) Forts. från N:o 149—155, 157—183, 185.